Pdf Skapas och laddas ner...
Hamnar automatisk bland nerladdade filer.OK
Traditionella överbyggnadskonstruktioner har i princip en huvudfunktion; att fungera som fundament för transporter från punkt A till B på ett så ekonomiskt, komfortabelt och hållbart sätt som möjligt. Tekniskt innebär detta rätt bärighet för förväntad trafik, rätt investeringskostnad, liten miljöpåverkan, lång livslängd och låg drift- och underhållskostnad. Numera fyller beläggningen i stadsmiljöer även andra viktiga funktioner, som att vara estetiskt komplement till upplevelsen av platsen eller att med hjälp av färg, kontraster, mönster eller taktila egenskaper bidra till en säker miljö att vistas i.
I dränerande överbyggnadskonstruktioner introduceras ytterligare en huvudfunktion; att dränera och fördröja dagvatten. Dessutom bidrar de till att rena dagvattnet och bidra till grundvattenbildningen.
Dränerande överbyggnader delas in i två huvudgrupper:
Båda systemen omhändertar dagvatten via infiltration genom beläggningen. Utöver huvudgrupperna finns ytterligare ett system:
Det består av en bitumenbunden konstruktion med tät markstensbeläggning där dagvatten leds in i konstruktionen via brunnar eller annan typ av sidointag.
Varje huvudgrupp delas in i tre undergrupper (F, P, I) beroende på hur mycket vatten som exfiltreras till befintlig undergrund eller leds till dagvattensystemet (eller annan recipient). Beteckningarna F, P och I definieras av; Full infiltration, Partiell infiltration och Ingen infiltration i terrassen. För System III (bitumenbunden konstruktion med tät markstensbeläggning) rekommenderas inte full- eller partiell infiltration av dagvatten till undergrund. Det beror på att vid intensiv nederbörd kan höga flöden uppstå vid brunnar och intag, vilket gör att dagvattnet inte kan distribueras ut jämt till terrassen. Samma resonemang gäller även förmågan att bryta ned föroreningar. I System III koncentreras eventuella föroreningar till området närmast intag eller brunn, och överbyggnadens förmåga att bryta ned dessa kan då minska kraftigt.
System I, II och III är en anpassning av befintliga konstruktionstyper framtagna av bl a Interpave (Storbritannien)[2], ICPI (USA) [5], Belgien [9] och Sverige [6], [25]. Alla system har testats utförligt och validerats i full skala inom ramen för det svenska forskningsprojektet ”Klimatsäkrade Systemlösningar för Urbana Ytor” [3], [6]. En sammanfattning av de olika konstruktionstyperna och deras beteckning ges i tabell 4.1.
Observera att en viktig rekommendation från Vinnovaprojektet ”Klimatsäkrade systemlösningar för urbana ytor” var att obundet material till bärlager ska vara i sorteringen 2/32 och för förstärkningslager i sorteringen 2/90. För att underlätta beskrivning och upphandling används i AMA Anläggning 20 beteckningen 4/90 Gc 80-20 och 4/90 Gc 80-20 enligt SS-EN 13242 för dessa material. Denna sortering har relativt vida gränsvärden (min och max kurvor) och kan skenbart ge intrycket av att material under 4 mm inte ska finnas med.
Av bärighetsskäl är mängden material mellan 2 och 4 mm viktig och som riktvärde bör minst 10 procent passera 4 mm sikt (jämför tabell 5.2). I denna handbok har vi valt att använda beteckningar enligt AMA Anläggning 20. Detta innebär dock inte ett avsteg från Vinnovaprojektets rekommendationer.