Val av konstruktion

Överbyggnader med markstensbeläggning som slitlager konstrueras vanligtvis med obundna bär- och förstärkningslager. Obunden överbyggnad är en miljövänlig och kostnadseffektiv konstruktion med lång livslängd som ger bra förutsättning för vattenavledning. Om trafiksituationen medför att beläggningen utsätts för långsamtgående tunga fordon i samma hjulspår kan bundet bärlager (Ag) användas eftersom det fördröjer spårdjupsutvecklingen. Observera att en reducering av förstärkningslagrets tjocklek därför inte är det primära målet, se tabell 4.8 och tabell 4.9.

Förutom minskad spårbildning ger bundet bärlager ett stabilare fundament för beläggningen. Därigenom minskar risken för att plattor och stenar med tiden flyttar på sig. Plattor och stenar som hamnat ur position skadas lättare av trafik, DoU-fordon och genom betongkontakt. Bundna bärlager gör det däremot svårare att säkerställa avvattningen av konstruktionen och förhindra stående vatten i sättmaterialet. Därför ska alltid dränerande sättmaterial användas enligt denna handbok eller AMA Anläggning DCG/1., dock tidigast utgåva 20. Av samma skäl ska bärlagerytans lutning ha samma lutning som slitlagrets lutning och avstånd till dagvattenbrunnar säkerställas.

Om bundet bärlager har använts som underlag för byggtrafik innan beläggningen av betongmarkplattor eller betongmarksten färdigställs, ska ytans tvärfall och/eller lutning noga kontrolleras innan slutförandet så att avrinningen kan säkerställas.

Obundet bärlager bör alltid övervägas vid torgytor med dåliga fall och med endast ett fåtal dagvattenbrunnar dit dagvattnet kan ledas. Även ytor som är helt eller delvis omgivna av ytor i en högre nivå, och som i praktiken då blir tillrinningsytor, bör anläggas med obundna bärlager. Även i omedelbar närhet till stadsträd bör bundna bärlager undvikas. Bundna bärlager utförs enligt AMA Anläggning som ger vidare referenser till Trafikverkets tekniska krav för vägkonstruktion.